När vi är avslappnade styrs vårt andningsmönster av kroppen och matchar vad kroppen behöver. Tankar, känslor eller stress kan dock störa denna process och orsaka dysfunktionell andning.
Dysfunktionella andningsmönster kan också bildas under en tid av allvarlig sjukdom, där lungorna har utmanats. Det andningsmönster som finns kvar efter att lungorna har återhämtat sig är en form av kroppsminne.
Vid hyperventilation andas vi t.ex. för mycket (för snabbt/för djupt) i förhållande till kroppens behov.
Det typiska andningsmönstret som ses vid funktionella symtom är att man andas för snabbt och bara använder den övre delen av lungorna. Detta vanliga andningsmönster gör att CO2-nivåerna i kroppen sjunker, vilket orsakar olika symtom, såsom ”hjärndimma”, stickningar runt läpparna och yrsel.
Hur bestäms andningsmönster?
När vi är avslappnade ställs andningsmönstret in automatiskt, baserat på koldioxidnivån (CO2) i blodet.
Det innebär att när vi är avslappnade så passar andningen väl ihop med kroppens fysiologiska behov.
Tankar, känslor och uppmärksamhet är saker som kan påverka den här processen. När vi har ångest, är oroliga eller stressade så blir vår andning automatiskt snabbare.
Det här är ett av de sätt på vilket SNS förbereder kroppen för utmaningar som den kan ställas inför.
Vi kan få andan att gå snabbare bara genom att öppna vår e-postinkorg.
Hyperventilation och symtom
Hyperventilation (överandning) är det vanligaste dysfunktionella andningsmönstret vid Funktionella somatiska symtom.
Hyperventilation är ofta ett problem som beror på att man inte andas ut helt och hållet. Om vi inte andas ut helt kan det sluta med att vi andas för snabbt och bara använder den övre delen av lungorna (ytlig andning).
Det här andningsmönstret ger en känsla av lufthunger; det känns som om det inte finns tillräckligt med utrymme i lungorna.
Vår andning kan bli ytlig när vi sitter med en framåtböjd hållning under långa perioder och inte tar regelbundna pauser för att röra på oss och sträcka ut kroppen. Ytlig andning kan också bli vårt grundläge när vi är rädda för att förvärra smärta genom att röra oss eller andas för djupt.
Oro eller ångest får oss att ta ett nytt andetag in innan vi har andats ut helt och hållet.
När vi hyperventilerar blåser vi ut CO2 för snabbt. CO2-nivåerna i kroppen sjunker. Hjärnan märker av den låga CO2-nivån och skickar signaler (symtom) för att tala om att något inte står rätt till.
Vissa symtom skapas av att CO2 är en s.k. vasodilator, som vidgar blodkärlen. När CO2-nivåerna sjunker drar de små blodkärlen ihop sig och blodflödet minskas. Andra symtom skapas av de biokemiska egenskaperna hos CO2. När CO2-halten i blodet sjunker kan förändringar i kalciumnivåer och pH leda till att nervtrådar blir överretliga, vilket kan ge sockerdrickskänsla i fingrarna, domningar runt munnen och kramper i musklerna.
I hjärnan kan de här förändringarna ge förvirring, hjärndimma eller yrsel.
Överandning leder också ofta till att luft kommer in i magen, vilket leder till magont och för mycket tarmgaser.
De flesta människor har inte alla symtom på hyperventilation, särskilt inte när hyperventilationen har pågått i bakgrunden under lång tid. Kroppen kan delvis ha anpassat sig och slutat försöka göra dig uppmärksam på problemet.
Vissa människor märker att de suckar mycket, som att kroppen försöker släppa ut överflödig luft. Eller att de sover lätt och vaknar ofta och känner sig oroliga.
Alla de här mönstren kan tyda på att en återställning behövs.
Dysfunktionella andningsmönster efter sjukdom
Ibland är vårt andningsmönster ett kroppsminne av en tidigare period i våra liv. Det här är vanligt efter en luftvägssjukdom eller en traumatisk händelse.
De anpassningar som kroppen gjorde när det var svårt att andas finns inpräntade i vår andningsapparat. Även när den utlösande faktorn eller lungsjukdomen har passerat kan ett stört andningsmönster ibland fortsätta tills vi vidtar aktiva åtgärder för att återställa andningen.
Andningsfysioterapi använder sig av korrigerande andningsövningar för att hjälpa kroppen att lära sig att ändra dysfunktionella andningsmönster.
