Terences berättelse

Symtom

Trötthet

Palpitationer, yrsel

Varierande men ihållande heshet och hosta

Värmevallningar, influensasymtom

Hur symtomen utvecklades

Jag fick covid första gången på julafton 2021. De första dagarna var inget märkvärdigt, men veckorna efter upplevde jag hjärtklappning. Till sommaren hade detta avtagit och även om jag inte var tillbaka till 100 % kondition kände jag mig tillräckligt bra.

I slutet av september 2022 fick jag influensa. Det var inget ovanligt med det. Men efter några veckor hade jag fortfarande hosta. Faktum är att hostan, tillsammans med anfall av trötthet, värmevallningar, heshet och hjärtklappning skulle fortsätta under de kommande 5 månaderna. Vissa dagar kunde jag känna att jag blev bättre, men sedan dök symtomen upp igen.

Innan mina symtom dök upp i mitt liv, kunde jag genomföra upp till 8 tunga träningspass med kampsport per vecka. Jag kunde utöva yoga dagligen, samt lära ut det.  Efter min influensa tvingade jag mig själv att fortsätta, vilket jag senare fick veta var ett misstag. Jag var tvungen att minska min träning.

I februari 2023 började den mentala stressen av symtomen verkligen kosta på.  Jag hade varit på sjukhus flera gånger vid det här laget för att få hjärta och lungor undersökta.  Jag hade aldrig haft hjärt- eller lungproblem i hela mitt liv.  Läkarnas slutsatser var alltid desamma, jag var helt frisk och de kunde inte förklara mina symtom.

Vid det här laget började jag undra om jag hade ett livslångt tillstånd.  Min vårdcentralsläkare hade medlidande, men kunde inte erbjuda någon lösning.

Vad har hjälpt: En ny förståelse

Till en början, eftersom jag hela tiden fick symtom som liknade att ha en infektion, antog jag att mitt immunförsvar på något sätt var nedsatt.

Jag har haft ryggsmärtor i många år, och i min yogapraktik har jag undersökt kopplingen mellan ryggsmärtor och känslomässiga obalanser. Jag undrade därför om det kunde finnas ett samband mellan dessa typer av immunsymtom och känslor.  Jag skrev till en läkarvän och frågade henne vad hon tyckte.

Hon skrev tillbaka att det verkligen fanns en koppling och berättade för mig att immunförsvaret ”fastnat”. Hon gav också annan viktig information; att kroppen behövde få veta att sjukdomen var över och en ny period av hälsa var här.

Under de kommande månaderna utforskade jag det här i min yogapraktik och letade på nätet. Det verkade som om andra också hade kommit till liknande slutsatser, kring att immunförsvaret har fastnat. Friska idrottare utan tidigare sjukdomshistoria hade ådragit sig infektioner och upplevt symtom långt efter att viruset hade lämnat kroppen.

Till skillnad från att immunförsvaret skulle vara försvagat kunde det därför mycket väl vara tvärtom. Mitt immunförsvar var faktiskt starkt, men hade inte stängts av när det inte längre behövdes.

Så nu, istället för att jobba på att stärka mitt immunförsvar, jobbade jag på att slappna av i kroppen för att låta den göra sitt jobb.

Mycket snabbt märkte jag en förbättring av mina symtom.

Det var dock inte helt över ännu. I mars 2023 fick jag en ny kraftig förkylning. Då pausade jag all kampsportsträning och jag kämpade med att klara av att undervisa.

Jag var rädd att det här skulle bli början på ytterligare 5 månaders symtom. Men jag märkte att mina symtom var som vid en vanlig förkylning och annorlunda än de långvariga symtom jag hade lidit av.

Jag såg det som en möjlighet för immunförsvaret att återställa sig.

Vad har hjälpt: att ge lugnande besked till kroppen

Med hjälp av min egen erfarenhet av yoga och meditation arbetade jag med att släppa känslomönster och stressreaktioner som jag fastnat i, och som kan bidra till att mitt immunförsvar har fastnat i kamp-eller-flykt-läge.

Jag försäkrade mig själv om att det inte fanns någon mystisk sjukdom. Jag skulle inte uppfatta mina symtom som en sjukdom i kroppen, utan som att immunsystemet försökte arbeta bort något som faktiskt inte fanns där. Jag skulle uppmuntra mitt immunförsvar att backa från platsen för symtomen, för att tagga ner.

Vad har hjälpt: Arbeta med mentala mönster i hanterbar takt

I början av april kände jag mig 70 % återställd och tillräckligt bra för att börja träna kampsport igen.  Vid de tillfällena kände jag mig nästan fullt frisk och upplevde min normala vitalitet. Överansträngning kan dock fortfarande orsaka återfall av symtom och det har varit viktigt att anpassa takten så att den är hanterbar. Det här kan vara väldigt frustrerande, eftersom idrottare är vana vid att kunna lita på en stabil hälsa och att kunna pressa sig till sina gränser. Så nyckelupptäckten för mig har varit att arbeta på ett nytt sätt att träna, med anpassning till att symtom kan komma tillbaka och att veta hur man hanterar de mentala mönster (frustration, förtvivlan) som följer med symtomen.

Vad har hjälpt: Skonsam träning.

Ett hanterbart tempo har alltså varit mycket viktigt för återhämtningen. Om vi ​​har en knäskada kan vi efter en första period av återhämtning träna, men med försiktighet. Att veta hur och när man ska träna är viktigt och jag har lärt mig genom trial and error när jag använder träning för min återhämtning.

Jag har som nämnts använt yoga och meditation för att släppa stressmönster som kan ha bidragit till att mitt immunförsvar har fastnat, och även för att släppa den fysiska och psykiska stressen orsakad av själva symtomen.

Att fortsätta träna kampsport när jag kan, hjälpte också mycket. Det har varit mycket bättre att komma ut och göra ett skonsamt pass, än att stanna hemma helt och gå miste om träningen.  Den sociala aspekten av träningen har också varit till stor hjälp.

Vad har hjälpt: att se möjligheterna att växa ur sjukdomen

Jag har lärt mig en läxa i denna sjukdom; att inte ta en god hälsa för given. Jag har börjat utforska mentala mönster, som kan ha bidragit till att immunförsvaret har fastnat. Till exempel har jag observerat att en intensiv stressreaktion kan utlösa ett symtom.  Lektionen här har varit att lära sig sätt att minska kroppens reaktion på vardagsstress.

Vad har hjälpt: Att förvänta sig och hantera bakslag

Återhämtningen har skett under en lång tidsperiod (1,5 år) och med perioder av nästan perfekt hälsa, följt av att ett symtom kommer tillbaka. Att acceptera det faktum att även om jag mår bättre idag så kanske jag mår lite sämre senare har varit viktigt. Ett återkommande symtom kan ge en stressreaktion, som sedan riskerar att intensifiera och förlänga symtomet.

Men om jag tittar på mina framsteg över tid har det verkligen varit stadiga steg framåt. Det har varit viktigt att titta på helheten i återhämtning, i motsats till den dagliga bilden jag är van att titta på när jag återhämtar mig från en vanlig sjukdom som influensa.

Medan jag från början var i ett tillstånd av panik och förvirring över symtomen, kan jag nu försäkra mig själv om att detta kommer att gå över, och jag kommer att må bättre.